Har precis kommit hem från min ridlektion nu. Jag hade Make It (därav rubriken). Han va allt annat än normal om man säger så... I början när jag skulle sitta upp stod han inte still, Sen började han typ slänga med uvudet mot bogen ;s Och när vi började skritta så ´stegrade han typ heeeeela tiden.... Och efter 20 minuter typ så frågar ridläraren (Lisa) om jag vill byta häst, jag bah nejj? Om jag ställer in han nu så vinner ju han! Hon bah aa okey. Och sen när de gått typ ytterligare 10 minuter har han fortfarande inte slutat, utan han har dragit med sej en annan häst som Make It busar med resten av lektionen. När vi skulle börja galoppera gick de faktist bättre än väntat, Jag fick riktigt lugn och fin galopp på honom (jag trodde att han typ  skulle rusa iväg och göra en serie bocksprång) men aa, de gick bra iaf, Och jag gav inte upp. Lisa hade tydligen snackat me mamma medans jag ridit, och frågat om jag ville rida Make It ibland, för han behövde få komma ut i skogen och röra på sig och hoppa lite högre än vad han får göra på lektionerna. Och hon sa även att efter vad hon hade sett idag så litade hon på mig, och hon tyckte att de va starkt att jag inte bytte häst, utan att jag fortsatte. Och att jag inte blev rädd när han höll på så där. Så på helgerna och onsdagar(kke ngn annan dag med) så ska jag rida honom. Typ rida ut lite grann och så :) Och jag ska be mamma filma nästa gång jag rider honom så ni får se hur han beter sig, om han beter sig så igen, de kke bara va en gång, för dóm hade aldrig sett han stegra innan. Så de va lite coolt (a) Ett tag trodde jag faktist att jag skulle ramla av, men jag höll mig kvar (a) <3  Har dock ingen bild på honom.... men de kmr nog ;D Jag kke tillochmed får ha honom hemma under sommaren ;) Vem vet.... :)

Nu till de som e lite sämre.... När jag kom in i stallet, jag visste att något saknades, jag visste att Blondie inte va där. Jag gick rakt fram och stirrade bara rakt fram. Jag kände hur tårarna började komma när jag gick förbi boxen där hon stod... jag gick upp till caféterian och fick se en hästsko med hennes namn hänga där, jag börjde gråta igen och gick. Jag hoppas att du har det bra där uppe i himlen Blondie, du ska veta att jag älskar dej och du är sjukt saknad! När jag kommer till himlen, så hoppas jag att du står där med vita vingar, låter mig rida på din rygg och sväva genom molnen, vi kommer uppleva det vi en gång upplevt på en högre nivå, Jag hoppas att du står där och visar mig vägen.
Jag älskar dej Blondie!!!! <3  Hör kommer några bilder på henne <3