Gråter floder.
Har slängt fram ALLA saker Nicita någonsin bärt, alla våra rosetter, priser, kort, allt. Mina minnen tsm me henne som jag trodde skulle försvinna om jag fick nya minnen me Major, dom försvinner aldrig, dom blir tydligare. Alla hennes saker ligger på mitt golv, ingen kommer in, och jag kommer inte ut. Precis så jag vill ha de just nu, alone with my memories.
Är man lessen så kke inte bästa sättet är att stänga in sig på sitt rum och låsa dörren innifrån, men det är mitt sätt att kunna tänka, samla tankarna, samla nya krafter för att göra nya saker.
jag har fortfarande kvar bilderna jag fick från uppfödarna, på nicita och hennes mamma, nicita som föl, och nicita och hennes föl. Kan inte kolla på dom.. de går bah inte. När jag förlorade Nicita förlorade jag allt. Förutom David, när Nicita gick på transporten, det va nog dom jobbigaste sekundrarna i mitt liv. Men även om David nt va me så tröstade han mig iaf, jag måste verkligen vart skit jobbig den dagen.
Har så otroligt många minnen me Nicita asså, här kommer en bild.
Båda kollade in i framtiden vi båda hoppades på att få uppleva tillsammans, men den kom aldrig.
Både jag och hon va i så sjukt bra form på denna bilden, allt hade gått super, ingen av oss visste dagen som skulle komma. Hon hade världens finaste muskler, va i fin form och tävlings kondition. Jag va i bra form, gymmade, sprang, förlorade vikt som bara den. Alla sa åt mig att sluta träna så mke, vet ni varför jag tränade så mke som jag gjorde? Jo, här kommer svaret. För att jag va LIVRÄDD att behöva sälja Nicita. Men det va inte vikten som va problemet, de va längden. Och den kunde man inte göra ngt åt.. tyvärr..
Vi va som gjorda för varandra.
Om jag kände mig ensam så vände jag mig till henne, behövde jag gråta så gick jag till stallet, satt upp och låg på hennes rygg och grät, ibland upp till flera timmar. Va jag lessen och behövde prata så pratade jag alltid med henne, för jag visste att det jag sa till henne stannade där lixom. Och det där skit snacket om att hästar inte förstår vad man säger, det gör dom.
Hon kom alltid först. Hon gjorde allt jag bad henne om. På denna bilden va de ca 20 cm snö, 2 veckor senare va de ungefär 50 cm snö, jag bad henne galoppera, hon galopperade. Hon gjorde allt för mig, precis som jag gjorde allt för henne.
JagÄlskarNicita!!♥
Är man lessen så kke inte bästa sättet är att stänga in sig på sitt rum och låsa dörren innifrån, men det är mitt sätt att kunna tänka, samla tankarna, samla nya krafter för att göra nya saker.
jag har fortfarande kvar bilderna jag fick från uppfödarna, på nicita och hennes mamma, nicita som föl, och nicita och hennes föl. Kan inte kolla på dom.. de går bah inte. När jag förlorade Nicita förlorade jag allt. Förutom David, när Nicita gick på transporten, det va nog dom jobbigaste sekundrarna i mitt liv. Men även om David nt va me så tröstade han mig iaf, jag måste verkligen vart skit jobbig den dagen.
Har så otroligt många minnen me Nicita asså, här kommer en bild.
Båda kollade in i framtiden vi båda hoppades på att få uppleva tillsammans, men den kom aldrig.
Både jag och hon va i så sjukt bra form på denna bilden, allt hade gått super, ingen av oss visste dagen som skulle komma. Hon hade världens finaste muskler, va i fin form och tävlings kondition. Jag va i bra form, gymmade, sprang, förlorade vikt som bara den. Alla sa åt mig att sluta träna så mke, vet ni varför jag tränade så mke som jag gjorde? Jo, här kommer svaret. För att jag va LIVRÄDD att behöva sälja Nicita. Men det va inte vikten som va problemet, de va längden. Och den kunde man inte göra ngt åt.. tyvärr..
Vi va som gjorda för varandra.
Om jag kände mig ensam så vände jag mig till henne, behövde jag gråta så gick jag till stallet, satt upp och låg på hennes rygg och grät, ibland upp till flera timmar. Va jag lessen och behövde prata så pratade jag alltid med henne, för jag visste att det jag sa till henne stannade där lixom. Och det där skit snacket om att hästar inte förstår vad man säger, det gör dom.
Hon kom alltid först. Hon gjorde allt jag bad henne om. På denna bilden va de ca 20 cm snö, 2 veckor senare va de ungefär 50 cm snö, jag bad henne galoppera, hon galopperade. Hon gjorde allt för mig, precis som jag gjorde allt för henne.
JagÄlskarNicita!!♥
Kommentarer
Trackback
